HON VILLE PRATA OCH JAG LYSSNADE

Bild: Vogue Italia

Idag har jag strosat runt på sibyllegatan och tittat i butiker. Och så har jag fikat, ensam. Jag gör det ibland. Det är så härligt att bara sitta och titta på folk. Och att få stanna kvar i sina egna tankar och funderingar en liten stund. Jag har nog alltid varit en drömmare. Min mellanstadielärare brukade säga det till mina föräldrar på kvartsamtalen. Frida verkar ibland vara någon helt annanstans.. djupt försjunken i sina egna tankar. Så var det. Men! Det var inte om det jag skulle skriva nu. Jag skulle skriva om den fantastiska damen som började prata med mig under fikat. Hon berättade om hur hon flydde från Polen under andra världskriget, om kärlek som slutade olyckligt och om sin vänskap med Ingmar Bergman. Sant? Kanske. Kanske var hon en drömmare. Det spelar ingen roll. När jag skulle gå sa hon vad hon hette och att jag kunde hitta henne i telefonkatalogen. Det var fint tycker jag.